hockeyexpert.blogg.se

Igår blev det officiellt att svenska ishockeyförbundet jobbar för att göra en del förändringar i Elitserien och svensk ishockey. Och det som dem främst valde att ta upp var ju förutom lite rink, också domarna och straffar. Och detta är verkligen intressant. Förutom det faktum att jag är för liten rink till Sverige så är det också väldigt stort att dem insett att något måste göras med domarna. Ibland kan deras insats nästan få det att se ut som parodi. Och därför håller jag domarna som en extremt viktig del i detta projekt. Jag skulle vilja påstå att domarna är nästan snäppet viktigare är att införa liten rink. Även om lten rink är framtiden.

Vad som fått dem att inse sanningen är ännu oklart, men jag skulle tro att JVM har varit en liten del av det hela, tillsammans med publikens vädjan. Och jag följer därmed detta drama med tillförsikt.

Och varför valde man överhuvudtaget att slopa straffar för några år sedan? Straffar är ju mer eller mindre en självklarhet för extra underhållning.

1. Nichlas Lidström, Sverige

OS bästa back enligt mig är svensk. Lidström skulle kunna göra en egen film om hur en back ska agera i olika situationer. Med sitt lugn och sin rutin blir han ovärderlig för Sverige i världens största ishockeyturnering OS. Lidström blev också utvald till decenniets bästa spelare nyligen. Och det säger väl egentligen allt. Det finns inte någon annan back som är i närheten av vad Lidström presterat. Och då menar jag inte bara i något år. Utan i 18 NHL säsonger. Nichlas Lidström är en fröjd att skåda.

2. Zdeno Chara, Slovakien

Zdeno Chara är inte bara en utan NHL:s tuffaste backar. Han besitter även ett härligt spelsinne. Och han backar aldrig för en fajt. Man kan helt enkelt säga att det är på grund av Chara som Slovakien bemöts med respekt av övriga hockeyvärlden. Chara är Slovakien. Och ska Slovakien kunna gå långt i ett OS så är det just p.g.a Zdeno Chara. Killen är ett monster.

3. Chris Pronger, Canada

35 åriga Chris Pronger har bevisat att han håller än. Många skulle nog beskriva Pronger som en oerhört tuff back som aldrig viker ner sig. Och det stämmer till visserligen, även om många vissa gånger förtränger att Pronger också är en spelande back som producerar poäng i massor, år efter år. Och med en samling av tuffhet och spelsinne har Chris Pronger ingivit en respekt som får många spelare att tänka till en extra gång innan man ger sig in framför motståndarmålet, där Pronger alltid är placerad.

4. Scott Niedermayer, Canada

Scott Niedermayer är en otroligt spelskicklig back som aldrig gör ett misstag. Med sina perfekt tajmade tacklingar är Scott idag en utav världens bästa backar. Tillsammas med Chris Pronger utger han en enorm respekt i Canadas backuppsättning. I Anaheim Ducks är Scott Niedermayer mer eller mindre helgonförklarad och ses som ett ständigt hot i Power play, där han med sitt fruktade skott är otroligt farlig. I NHL används ofta utrycket "heads up", och det är väl lite av Niedermayer motto. För glömmer man för någon sekund att hålla huvudet uppe så är inte sjukhuset långt borta. Tackling signerad Scott Niedermayer.

5. Sergei Gonchar, Ryssland

Sergei Gonchar är Rysslands i särklass viktigaste back i kommade OS. I Powerplay är Gonchar en världsfruktad poänggörare, där han tillåts dominera på blålinjen. Och ska Ryssland gå långt i ett OS så måste alla världsspelare dra jämt. Och det är väl det enda som talar emot Gonchar och Co egentligen. Sergei Gonchar har väl aldrig riktigt setts som en fysisk spelare, även om han då och då kan kan tajma in en och annan fin tackling. Men det är just spelsinnet som gör honom unik. Och 27 poäng på 33 matcher i Pittsburgh hittills säger väl det mesta om vilken fin form Gonchar är i.

Toppmatchen mellan Hv71 och Skellefteå slutade igår med en 3-1 seger för Hv. Det finns egentligen inte så mycket att säga om själva matchen. Hv var det bättre laget sett till tre perioder och vann välförtjänt. Och därmed rycker man i tabelltoppen eftersom Linköping igår förlorade mot Frölunda. Skillnaden är nu komfortabla sju poäng ner till andraplatsen. Nog om matchen.

Låt oss istället prata om David Rundblad. En mycket stor talang i svensk ishockey. Han besitter ett härligt spelsinne som vi i Sverige borde vara stolta över. Visst fick Rundblad en hel del kritik under JVM, som jag tycker var rätt. Spelar man JVM och till vardags i Elitserien så ska man också kunna ta kritik. Men sen kan även jag tycka att ibland kan det bli nästan bli för nonchalant spel från Rundblads sida. Men vad gör det. Grabben är 19 år och vi borde istället se det som så att tack och lov att en 19 åring ens vågar spela sitt fräna spel. Det är ju stort bara det.

Men då väljer Hv klacken att håna Rundblad under matchen genom att bua så fort han får pucken och senare även skrika ramsor om att " det var ditt fel i VM". Och detta är ju rent ut sagt pinsamt. Varför går man på ishockey egentligen? Vad är det för typer som skriker sånt? Ja, inte vill man svensk ishockey väl iaf.

Jag ställer mig åter frågan. Vem är det egentligen som är sju år?

1. Martin Brodeur, New Jersey Devils

Martin Brodeur är enligt mig fortfarande världens bäst målvakt, och har så också varit i flera år. Han har en otrolig lägstanivå och är nästan aldrig dålig. Jag vågar t.o.m säga att Brodeur är världens genom tiderna bästa ishockeymålvakt. Han kommer naturligtvis väljas in i " Hall of fame" när karriären är slut och kommer föralltid att vara en förebild för framtidens målvakter. Martin Brodeur är OS främsta målvakt. RESPEKT!

2. Ryan Miller, Buffalo Sabres

För många är Ryan Miller ett nytt namn. Och dem flesta vet inte att det är Ryan Miller som leder NHL:s målvaktsliga i storartad stil. Mr Miller kan ta på sig en stor del av äran i att Buffalo ligger på en tredje plats i Eastern Confenence. Och ska USA gå långt i ett kommande OS så måste Miller behålla sin fina form. Och för en som inte visste. Lägg Ryan Miller på minnet.

3. Henrik Lundqvist, New York Rangers

Henrik Lundqvist är inte bara Sveriges bästa målvakt, han är också en utav världens absolut bästa målvakter. Ska Sverige lyckas i ett OS så måste Lundqvist lyckas. Annars kan äventyret ta slut snabbt. I New York har Henrik snabbt etablerat sig som New York Rangers ansikte utåt. Fansen avgudar svensken från Åre. Och det säger väl det mesta. Är man idol i New York , då är man  "stor", riktigt stor.

4. Evgeni Nabokov, San Jose Sharks

Ryssen Nabokov har gjort succè i ett San Jose Sharks som spelar en helt underbar ishockey. Nabokov har en helt otrolig lägstanivå och gör sällan förödande misstag. Liksom Henrik Lundqvist kommer Nabokov att spela en avgörande roll för hur långt Ryssland går i OS. Med en storspelande " vägg" kan Ryssland mycket väl spela hem guldet. Annars kan det precis som så många gånger förr sluta i fiasko.

5. Tuukka Rask, Boston Bruins

Tuukka Rask har inte bara petat Tim Thomas i Boston kassen. Han ligger dessutom tvåa i den totala målvaktsligan. Även om Rask bara spelat 19 matcher har han blivit en stor "snackis" borta i NHL. Finland är satta i en målvaktsgåta, då man inför OS nog hade Miikka Kiprusoff som solklar etta. Frågan är hur dem tänker nu?
Och bli inte förvånande om Rask om nått år rankas som världens bästa målvakt. För så bra är han.

Bubblare: Tomas Vokoun, Miikka Kiprusoff, Roberto Luongo, Ilya Bryzgalov

Leif Book vet ju många sedan tidigare att han inte föredrar ett förmindskat rinkmått i Elitserien. Han svarade igår på frågan på Expressen där läsare fick skicka in sina frågor, med motiveringen att han inte tycker att svenska Elitserien ska anpassa sig ännu mer efter NHL.
Tycker det är svagt att en så kallad "hockeyexpert" säger så.

För det handlar det ju inte det minsta om att anpassa sig efter NHL. Det handlar om vad som är bäst för Elitserien och svensk ishockey. Och att kunna utveckla och förbereda unga talanger på vad som väntar ute i världen och världens tuffaste hockeyliga NHL. I dagsläget är vi inte tillräckligt förbereda. Så är det bara.

Jag tror att problemet ligger i att Sverige har på tok för svårt att svälja sin egna stolthet. Vi i Sverige ska spela våran typ av hockey och dem i Nordamerika ska spela sin. Vi vägrar helt enkelt acceptera att framtidens hockey spelas på liten rink. Med fart och fläkt.

Och åter till Leif Boork. Han är just denna typ av "expert" som har hållit på alldeles för länge. Ett typexempel på en tränare som hållit sig kvar i samma rutiner i allt för många år. Det är inte en sån som svensk hockey behöver. Vi behöver nytänk, och det kan jag tyvärr inte säga att Boork besitter. Även om du gjort mycket för svensk ishockey.

Stolthet är något positivt, om man också kan svälja den.

Jag tror att jag föddes igår. Eller blev åtminstone pånyttfödd. JVM har gått rakt in i mitt hockeytokiga hjärta. Finalen inatt var nog en av dem bästa hockeymatcher jag sett på år och dar. Kanske t.o.m den bästa. Elitserien är inte ens nära. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Liten rink till Sverige tack!

Satt även igår och kollade på matchen mellan Frölunda och HV71. Experterna och spelarna var eniga. En riktigt bra match rakt igenom med bra fart och mycket närkamper. Då undrar jag, såg jag på samma match? Och det är just detta som oroar mig att jag inte kunde se njutnigen i en "toppmatch" i Elitserien. Och då är det allvarligt.

Jag vet att jag har drabbats av JVM vansinne men ändå. Kan man undgå? Om man jämför matchen mellan Frölunda och Hv71 med JVM är det ju som natt och dag. I JVM smäller det varje byte, varje sekund.

JVM har lockat rekordpublik på SVT, med all rätt. Folk har börjat få upp ögonen för denna fantastiska ishockey. Och det är dags att svenska ishockeyförbundet vaknar ur sin dvala och börjar planera för framtiden. För detta är framtiden.

För det kan ju omöjligt bara vara jag som är av uppfattningen att något måste göras. Men det är klart. Jag är ju bara en "vanlig" kille med ett allt för stort hockeyintresse. Fast jag älskar det.

Och jag tror att om ingenting händer inom kort kommer Elitserien spelas inför tomma läktare. För det är ju inte för att man har "sömnproblem" man stannar uppe hela nätterna för att kolla på hockey. Man bjuds helt enkelt på något som man inte är van vid. Och vad är egentligen en sport utan publiken. INGENTING!

Jag vill ha liten rink, och jag tror att iaf några där hemma i stugorna håller med mig.