Hv71 - Södertälje

Var igår i Kinnarps Arena och såg matchen mellan HV71 och Södertälje. Matchen började i ett rasande tempo av Hv, som gick ifrån till en 3-0 lednig innan första perioden var slut. Eller "rasande" kanske var fel ord att använda. Hv gjorde mål på sina chanser, Södertälje gjorde det inte. Det var nästan som man tyckte synd om ett Södertälje som verkligen försökte, men ingenting ville gå deras väg. Och det är ju precis detta som ofta är så förödande för  "bottenlag".

Jag undrar hur många i Kinnarps Arena som redan hade tagit ut segern i förskott inför andra perioden?
Ja, jag vågar t.o.m säga att Hv-spelarna själva hade gjort det. Och det är livsfarligt.

En sak som förvånade mig var annars att Södertälje spelarna vågade spela ishockey. Dem hade inte åkt till Jönköping för att undvika en "storförlust", utan för att plocka poäng. Och det syntes tydligt.
Södertälje vinner andra perioden med 2-0, rättvist tycker jag, mot ett annars blekt Hv71. Ett Hv som går igenom en riktigt tung period just nu, med förvånansvärt blekt powerplay. Hur mycket Johan Davidsson saknar sina kedjekompanjoner är tydligt då han inte alls ser ut att känna sig hemma på isen. Men det får man väl förlåta då alla lag har sina "dippar" under seriens gång.

I tredje perioder gör Södertälje 3-3 i första bytet, efter ett mycket vackert mål signerat Linus Klasen.
Annars tycker jag perioden väger mycket fram och tillbaka. Hv är givetvis mycket farliga när dem får upp farten men Södertälje försvarar sig bra, och ska också ha all heder för det. Samtidigt är Södertälje hyperfarliga när kontring ges och ställer om blixtsnabbt.

Matchen slutar 4-4 och matchen går till Övertid, där Björn Melin avgör snyggt framspelad av Petrasek i Powerplay.
Ganska logiskt ändå får man nog säga.

Men jag tycker ändå Södertälje gör en bra match och dem ska ha all heder för att dem verkligen ville spela hockey och inte bara försvara sig. David Fredriksson gör sin bästa match i Södertälje tröjan hittills, efter att ha lämnat Hv inför denna säsongen. Med sin otroliga styrka är Fredriksson otroligt svårstoppad när han får upp farten. Klasen ska givetvis ha beröm för sitt fina spelsinne, även om det ibland kan bli "lite" väl mycket.
I Hv är Björn Melin riktigt bra matchen igenom, och jag kan också inte sluta att imponeras av junioren Adam Almqvist. Vilket spelsinne, vilket passnigsspel.
Jag vet aldrig om jag sett någon med en större potential. Och då är jag allvarlig. Kille kan verkligen bli hur bra som helst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0